Flera månader innan jag skulle fylla 28 hade jag ställt in mig på att jag var 28, så länge att jag fick för mig att det var 29 jag skulle fylla när födelsedagen närmade sig.
Nu har i stället mina 1,5 år som 28-åring gjort, trots att jag förstås vet att man inte får behålla en ålder mer än ett år, att jag verkligen känner mig väldigt mycket som 28. Jag identifierar mig nästan lika mycket med min ålder som med mitt namn.
Jag har identifierat mig med min ålder, menade jag. Jag känner mig helt oförberedd på att inte vara 28 längre...
I kväll blir det champagne för att fira in mitt år som 29-åring, det kommer att bli ett bra år!
Läs även andra bloggare om födelsedag
No comments:
Post a Comment